| Ett avtal som
skall ingås, ett
transaktionsupplägg som skall göras
eller ett standardavtal som skall
tillskapas att användas vid kanske
en stor avtalsslut i framtiden är
ofta (oftast!) något av ett skott i
mörkret och därför också ett
risktagande. Alla problem som kan
uppkomma kan inte förutses och det
är viktigt att avtalets
bestämmelser är så utformade att
de inte själv ger upphov till
ytterligare problem. Vissa av de
problem som kan uppkomma (och ofta
gör det!) har att göra med hur
avtalsbestämmelser är utformade och
hur de tolkas och tillämpas. För
att kunna skriva ett bra och
fungerande avtal krävs därför,
förutom en god språklig förmåga,
omfattande kunskaper i avtalstolkning. Andra
problem aktualiseras i sådana fall
då okända omständigheter uppdagas
eller för avtalet viktiga
förhållandena förändras efter
avtalsslutet. Dessa problem hör till
avtalsrättens mest klassiska - och
oftast uppkommande. Av
avtalsskrivaren krävs därför
också god kännedom om vilka typer
av problem i form av okända
eller ändrade förhållanden
(oriktiga eller bristande
förutsättningar) som kan
tänkas aktualiseras vid avtal i
allmänhet eller av viss typ.
Med
hänsyn till det sagda är det
uppenbart att ett dåligt utformat
avtal, transaktionsupplägg eller
standardavtal kan vara en tickande
bomb som potentiellt kan få svåra
konsekvenser, ja kanske katastrofala
följder, den dag avtalets brister
uppenbaras. Det är därför
förbluffande hur många avtal som
skrivs utan medverkan av kvalificerad
juridisk expertis. Detta är ett
risktagande som få välinformerade
och sansade aktörer rimligen kan
anse sig ha råd med. Det är en, i
förhållande till de potentiella
riskerna, oftast mycket billig
försäkring att låta avtalet
upprättas av en erfaren advokat
eller företagsjurist.
Advokater
och andra jurister som skriver avtal
åt sina klienter utgår i regel
från etablerade standardavtal och
andra beprövade mallar. Detta är
alldeles utmärkt - när mallen
passar. Ett problem kan dock vara att
avtalsmallen är utformad med sikte
på ett "normalt" eller
"typiskt"
avtalsförhållande, till exempel ett
vanligt köp. En sådan mall passar
inte för alla köpeavtal. Ofta
behöver ändringar göras och ibland
måste man ta fram ett i stora delar
helt nytt avtal. I sådana fall
ställs höga krav på
avtalsskrivarens kompetens, dels när
det gäller att förstå att mallen
inte passar, dels när det gäller
att författa ett för
avtalsförhållandet passande avtal.
Ibland behöver också anpassningar
göras i förhållande till andra
avtal. Den som köper in en vara
från en leverantör för att sälja
den vidare till en kund bör till
exempel se till att till exempel
felaktigheter eller dröjsmål i
leveransen från leverantörens inte
drabbar honom själv i förhållande
till kunden, utan att han själv kan
kompensera sig genom att rikta ett
motsvarande anspråk (oftast
skadeståndskrav) mot leverantören.
Särskilt
i sådana fall där ett avtal
behöver utformas individuellt och
inte kan följa mallen kan det vara
befogat att avtalsskrivaren minskar
klientens risktagande ytterligare
genom att låta en expert på
avtalstolkning och oförutsedda och
ändrade förhållanden granska det
utkast han kommit fram till. Vi har
omfattande kunskaper och erfarenheter
inom dessa områden och biträder
såväl advokater som företag med
sådana granskningar.
Ring
Bert Lehrberg på telefon 018-503800
eller (om han inte svarar där)
070-577 7276 eller maila till bert.lehrberg@ibanet.se för att
diskutera avtalsgranskning.
|
